Tankar från en blodhunds ägare……

Blodhunds valpen är för mig den sötaste valp som finns i hund väg…men en dag blir även denna valp stor, och kan ställa

till mycket hyss i ens hem och i ens liv. Så innan man skall köpa sin första blodhunds valp som då är den sötaste man sett

med sina stora hängande öron och sitt hängande skinn på dess kropp och dennes pliriga ögon så skall man verkligen ta reda på…

ÄR DETTA MIN TYP AV HUND ????!!!!!  Blodhunden blir stor och kräver mycket och tar sin plats i ens hus, man kan inte  precis säga att dessa hundar är verandahundar

som man kan se i en del Amerikanska filmer där dom ligger och slappar. Säkert finns det undantagsfall här med, men ingen

av mina har varit verandahundar. Huliganen speciellt är alltid på upptäcktsfärd, och skall utforska allt från dammkorn till

fåglar som flyger i luften. Ja blodhunden är verkligen unik på flera sätt…. Men….helt underbar anser jag…

För mig som jag tolkar blodhunden så har den en kapacitet av energinivåer upp till 100% som den måste få utlopp för dagligen, annars

är det lätt att dom kan bli odrägliga i sitt sätt. Visst även om dom får utlopp för sina energinivåer så kan dom

riva ett helt hem genom att tugga sönder allt dom kan tugga på. Nu gör kanske inte alla blodhundar det, men många gör det som

min Huligan tex. 3 soffor – fyra fåtöljer -mattor – täcken -väggar ja allt har Huliganen tuggat på. Och ändå får han

utlopp för sina energinivåer i form av långa promenader – spårning – huvudbry av olika slag som leta mat –  och mycket annat.

så därför menar jag att

tänk efter innan man skaffar en blodhund och varför vill man just ha denna ras – blodhunden kan verkligen vara en Huliganhund.

 

Det kan vara svårt att rätta till en blodhund eller hundar över huvud taget som har dessa tendenser att bita i saker mm, om man då inte kan ge hunden ett alternativ för

att kunna ge utlopp för dennes energi som den har. Förhoppningsvist så försvinner dessa tendenser ju äldre dom blir.

Mina hundar har jag verkligen socialiserat vad som gäller det mesta från början som valpar som ljud – människor – djur av olika slag – skott från

skjutvapen – cyklar/barnvagnar ( då gå fot bredvid barnvagnen) olika saker som fladdrar i luften mm.

Jag tror att detta är viktigt för blodhunden eftersom dom i sin natur är lite reserverade och lite misstänksamma av sig.

Att man skall kunna ta deras matskål anser jag är mycket viktigt eftersom det är människan som är den dominanta och det är jag som

är alfan i gruppen och hunden är inte the Big boss. En aggressiv blodhund är inte att leka med, kan då eventuellt bli mycket farlig

att hantera, och omplacera en stor blodhund på 50-60 kg som har tendenser till aggressivitet blir enormt svårt eller så slutar 

det med avlivning av hunden, som tyvärr blir mycket tråkigt.

Nu anser många att man inte skall röra tex. hundens matskål pga. att det inte har med ledarskap att göra, utan man skall låta hunden vara ifred

när den äter. Men så tänker inte jag – är jag alfan i gruppen, måste den ge vika, om jag vill ha något.

 

Var alltid konsekvent ett nej är ett nej och att man skall börja direkt när dom är valpar tycker jag, eftersom blodhunden

har ett självständigt sinnelag, och får man då tex. klättra på bordet en gång ja då får man alltid göra det sedan med tycker dom.

Och att sedan börja försöka att plocka bort denna olat som den blivit van vid som valp kan vara en svår match eftersom dom anser att har jag fått gjort detta en gång då får

man alltid göra det. Detta gäller dom flesta hundraser och inte bara blodhunden, jag tror att alla hundars temperament och då blodhunden med  påverkas av olika faktorer som tex.  arv – socialisering /träning och aktivering.

 

Det är inte lätt att ha saker framme i sina rum, blodhunden har en tendens att hoppa mycket tycker jag när den leker, och sakerna man har framme flyger

iväg med ett jehu….hoppar gärna upp med framtassarna på möbler för att titta ut genom ett fönster/fönsterkarmar och då spelar det ingen roll om det finns din finaste MING-vas

i vägen…pang så ligger det i bitar. Det blir som att släppa lös ett helt hav av ungdjur när halmen kommer ny fram i ladugården.

När dom är två som leker ute eller inne så existerar inte människan för dom, så då kan dom komma med en väldans fart rakt på en och då

gäller det att man har ögon i nacken och ser upp i tid, för att få en/två bulldozer körandes på med kraft och fart mot sig är inte tryggt, och det kan verkligen

gå riktigt illa ibland om det vill sig.

 

 

 

 

 

 

 

Så innan du ilar iväg för att köpa en blodhund…gör mycket efterforskning av rasen – träffa många olika blodhundar – var med och se

när dom är i sitt esse och jobbar dvs. spårning av olika slag. Prata med ägare och uppfödare av rasen.

Att man tar kontakt med andra blodhundsägare som håller på med mantrailing – viltspår och även nosework.

Blodhundarna behöver stimuleras i deras luktsinne en hel del, dom vill utforska –  dom vill lösa problem och spåra för det ligger i deras natur

att göra detta anser jag, och dom vill lösa problem själva. 

Spåra med sin blodhund….ja då får man inte köra sitt eget race och styra blodhunden, utan den brukar för det mesta veta vart den skall ta vägen

i ett spår, det vill säga, den vill inte jobba på kommando utan den vill jobba självständigt….

Sen skall ju givetvis, föraren kunna tolka sin hund med vilket inte kan vara så lätt jämt tycker jag.

Men det är en lärosak och det finns kurser  med bra spårtränare här i vårat land.

 

Jag tycker inte en blodhund hör hemma i en lägenhet, vissa fungerar säkert jätte bra, men då tror jag att dom inte har

jaktinstinkt i sig utan kanske är mer utställnings hundar och inte avlade med jaktinstinkter/spår. Men det är min åsikt.

Visst kan man ha dom i en lägenhet om dom  blir aktiverade och får utlopp för sitt energibehov dvs, Motion både fysiskt och psykiskt för att

bli tillräckligt stimulerande. Blodhunden behöver en stor yta att röra sig på och med högt staket för den är specialist på att

hitta utvägar om den vill ut från sin inhägnad. Vissa blodhundar gräver sig ut som min Huligan tex. Ja Huliganen är allt vad man

läser om hur  busiga dom kan vara.

 

Blodhunden är svår att ha lös, jag har haft en som det fungerade super bra med. Men dessa två jag har nu fungerar det inte med

Jason drar iväg och han söker upp spår direkt efter olika djur och drar iväg som ett ångande lokomotiv med ångvisslan ylande.

Och Huliganen skulle säkert göra det samma – har sett dessa jakt tendenser på honom.

Är mina hundar lösa, då anser dom att dom får jaga vilt och deras naturliga beteende kommer fram och jag kan då inte kalla tillbaka

dom  verken hör eller ser mig då.

 

Blodhunden är en packhund, dvs den vill leva med andra hundar för det mesta oftast inte som ensam hund.

Blodhunden ylar och dess ylande kan höras långa vägar. Här i byn där jag bor trodde grannarna först när dom hörde mina yla , att det var vargar på bygden

och blev väldigt oroliga, tills dom fick veta att det var mina hundar. -Ja den har en enorm röstresurs när den sätter igång med sitt ylande.

Ta hem folk till sitt hem…..ja jag brukar säga att ha inga snygga kläder på er när ni kommer hem till mig – för ni kommer att bli ner dreglade av slem

av mina hundar när dom kommer och hälsar på er. Slem och dregel i hela huset när loskorna far när hundarna ruskar sina huvuden. Det blir mycket torkande

av väggar – tak och möbler mm. Nu har jag väldigt lågt tak i mitt hus endast 197 cm i vissa rum, så det kanske inte är konstigt att jag tvättar taken ofta.

Man kan inte vara för pedant om man skall ha en blodhund för det blir mycket städande i ens hus. Nu dreglar och slemmar inte

alla blodhundar, men det gör mina. Ibland är det som att öppna vattenkranen och vattnet kommer i en väldans fart och typiskt just då, så ruskar dom

på huvudena och slemmet flyger iväg i hela rummet. För att inte tala om hur dom dricker sitt vatten….nästan hela huvudet ner i vattenskålen och hälften

av allt vatten på golvet. Maten i matskålen….. ja hälften på golvet och hälften i munnen och så är hela käften och kinderna fyllda med mat och dreglet/slemmet hänger som

snigelslem på dom när dom äter och så måste man ruska lite på huvudet igen så att maten med slem fastnar överallt i huset där dom står och äter.

Jag brukar säga att…… my dogs are masters of drowning…

 

Många av våra vänner har varit väldigt rädda för hundar – men har fått förtroende till hundar igen genom att dom träffat mina blodhundar, vilket jag

tycker är mycket roligt och dessutom bra. Tex, en kompis till mig var livrädd för hundar sedan barnsben och ville inte komma in i huset först när dessa

stora busar var inne. En stor tuff kille är han, men det spelade ingen roll – han var livrädd för hundar ändå, alltid när han kom och pratade så stod han utanför grinden på gården.

Talade om för honom att gå rakt in genom grinden – titta inte på hundarna och klappa dom inte. Låt hundarna lukta igenom dig – och lukta det gjorde dom verkligen, hela honom både

nerifrån till upp. Sedan var det bra från mina hundar och dom gick iväg och brydde sig inte om honom mera. Och så fortsatte det varje gång han kom och sakta men säkert

vågade han sedan att börja umgås med mina hundar. Nu i dagsläget sitter han och klappar och gosar med hundarna när han är här och varje gång han kommer så är hundarna

superglada i honom. Denna kille är en jaktkompis till mig och har vi skjutit något vildsvin och skall passa ur det, så säger han nu till hundarna när dom är med att flytta på sig

eller att dom skall gå iväg eller att dom skall sitta ner. Själv säger han att han har fått tillbaka förtroendet för vissa hundar genom att han träffat mina hundar och det

tycker jag känns underbart – för nu funderar han själv på att skaffa sig en hund, fast dock ej en blodhund…… Hur nu det kommer sig haha

 

Vad dina hundar luktar mycket säger en del…..ja visst….blodhunden har en speciell doft tycker jag och visst luktar den, men det

gör ju andra hundar med eller….

 

Har haft  6 st. blodhundar i mitt liv…men ingen som min härliga – busiga – uppfinningsrikaste –  Huligan blodhund. Han gör allt man kan läsa om att blodhundar gör…

det gör han – och han gör det med glädje den busen med….säger man till honom på skarpen så tittar han på en med en blick som får en att smälta fast det visar man ju så klart inte

utan visar mitt motgivande med min kropp och prat….men han bara tittar på en och blicken som han visar är….va då vem… har gjort detta…nä det var inte jag, hur kan du tro det Matte.

I dagsläget har jag en snickare här hemma som jobbar….och Huliganen viker inte från hans sida…nej hans passar inte på honom…utom han passar bara på att ta allt han har haft i sina händer…allt från hammare – penslar – målarpytsar med färg i – handskar – trasor ja name it… allt tar Huliganen som snickaren lägger i från sig….och så hör man hela tiden snickaren säga ” Kurwa Huliganen ” ja det är svärord på polska. Denna Huligan…. men Huliganen är lika glad för det

och fortsätter att ta alla hans verktyg mm.

 

Ja att leva med mina busar ger en glädje – skratt – motion…. och jag skulle inte kunna vara utom dom, dom håller igång en. Blodhundar har mina föräldrar haft sedan 1965-

och fram till 1980 talet så man har vuxit upp med dessa hundar och verkligen lärt sig att uppskatta dessa hundar, och som blodhunds ägare får man ha en stor portion humor – tålamod – envishet, ja och även kondition haha…..

 

Många frågar mig är inte blodhunden lite korkad…. Kanske kan det upplevas så ibland – men det är långtifrån sanning….

Nej dom är inte korkade i huvudet……

dom gör saker när dom själva vill och när dom har lust till det… NEJ så korkade är dom inte

Nu har jag bara skrivit ur min synpunkt och alla upplever inte blodhunden som jag kanske gör, och alla blodhundar är olika individer

/ Susanne Forsell

 

 

 

 

Ni som nu läser detta är kanske en familj som, så många andra, träffat en Blodhund tidigare och fallit pladask för denna sällsynt charmiga och dråpliga ras.

Ni kanske även har planer på att få en riktig arbetsnarkoman i spårarbetet. Grattis och välkommen i en härlig gemenskap.

Några saker kan dock vara bra att känna till. Redan som valp är blodhunden fysiskt större än många andra vuxna raser och dom växer fort. Fall inte i fällan att behandla en stor valp som en vuxen hund. De är precis som alla andra valpar i samma ålder, bebisar med dess specifika behov.

Temperamentet på en blodhund är en vänlig, något reserverad och känslig hund men bland det mest envisa som finns. Behandlar man en blodhund hårt eller orättvist får man en ännu hårdare hund. En blodhund korrigerar man oftast inte, man lär den att göra rätt.

De är ofta arbetsnarkomaner. Varje liten promenad betyder att jag som ägare tar ut den på jakt och det är här rasens speciella kännetecken kommer in. Nosen åker ner i backen och sen är det fullt fokus på att följa dofternas värld. Står en lyktstolpe eller brevlåda i vägen så händer det att dom går in i dessa för dom ser inte hindret, hjärnan är upptagen med alla dofter. Rasen är framavlad för att leda dig och din svaga näsa dit doftspåret slutar. När nosarbetet väl börjat blir en tänkt tvåvägskommunikation oftast bara en dialog.

Alla blodhundar dreglar i varierande utsträckning, så det är något ni måste stå ut med. Ruskar den på sig så kan det innebära att tak och väggar behöver torkas av.

Men rasen charmar de flesta ni möter och ni får kontakt med många nyfikna personer på vägen. Oftast har de bara hört talas om denna ras.

Tänk på att en blodhund är framavlad till att spåra. Det betyder att de aldrig utanför den inhägnade tomten bör vara utan koppel. Vissa individer är det inga problem med, men räkna inte med att din gulliga, charmiga valp alltid kommer på inkallning. Det sägs lite slarvigt att en lös blodhund är en död blodhund eftersom de varken ser eller hör när de fått upp ett spår och de fortsätter att spåra till de finner var de söker. En del sanning ligger i detta.

Välj din uppfödare med omsorg. Ta dig tid och kontakta flera. Träffa uppfödaren i hans eller hennes egna hem, oavsett var du hittar din valp.

Välj en frisk valp med friska släktningar

Träffa valpens mamma och gärna pappa och/eller andra nära släktingar om det är praktiskt möjligt. När valpen blir stor kommer den sannolikt att brås på sin släkt. Ställ de frågor du har till uppfödaren – en seriös uppfödare svarar gärna!

Det är aldrig, oavsett ras eller blandras, normalt att en valp eller vuxen hund:

• har svårt att andas och/eller andas ljudligt
• kniper med ögonen och/eller att ögonen är rinniga, röda eller inflammerade
• har rodnande och/eller kliande hud
• haltar

Avstå från att välja en valp där valpen, kullen eller föräldrarna är allmänt rädda och drar sig undan kontakt! Om du upplever att hundarna inte har det bra eller är sjuka – eller om du inte känner förtroende för uppfödaren – köp inte valpen utan välj en annan uppfödare. Köp aldrig en valp för att du tycker synd om den!

Om du och din uppfödare har en bra relation kan uppfödaren vara ett stort stöd för dig under den första tiden. När du har frågor kring utfodring, utrustning eller valpens beteende är det naturligt att ringa uppfödaren som vet vad valpar av just din ras behöver. Många uppfödare arrangerar också valp- eller kennelträffar som är ett gyllene tillfälle för dig att träffa andra hundägare med samma ras som du.

Hoppas du/ni inte blivit avskräckta. Blodhunden är en ljuvlig ras som fler borde lära känna