Historik

Rasen sägs härstamma ifrån Ardennerna, Belgien, skapad av munkarna vid klostret Saint-Hubert och från jakthundar som användes på 600-talet av munken Hubert, som senare utsågs till jägarnas skyddshelgon. Sankt Hubertus hundar lär ha varit identiska med dem som normanderna antogs föra med sig till England på 1000-talet. I England utvecklades den hundras som vi idag kallar blodhund. Ordet blodhund kommer av ” rent blod”, det vill säga samma betydelse som fullblodshäst.

Användningsområde

Rasen är en spårhund, mest för personspårning. Rasklubben anordnar spårprov för blodhund samt spårtävlingar ett antal gånger per år. Rasen kan även användas som eftersökshund. Den kan även passa bra som sällskapshund under förutsättning att den aktiveras efter de behov rasen har.

Hälsa

Rasen har inga specifika ras sjukdomar, dock förekommer otillräckligt strama ögonkanter och magomvridning hos enstaka individer. Även epilepsi (EP), cherry eye (ögonsjukdom, framfallen tårkörtel) och tillväxtrubbningar förekommer sporadiskt.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är mycket vänlig. Den passar utmärkt till barnfamiljer. Rasens envishet är en av de viktigaste komponenterna till deras utmärkta spårförmåga. Detta är en ras avlad för att utföra ett självständigt arbete, vilket också innebär att hundens ska kunna lösa problem under arbetet gång.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är 64–72 cm och tikar 58–66 cm. Den har kraftiga muskulösa ben, lång hals och huvudet är påfallande smalt med mycket markerad nackknöl s.k. peak. Öronen är långa och tunna. Blodhunden har ett löst tunt skinn på huvudet. Även under hakan, s.k. dewlaps, och på halsen är det lösa skinnet ett utmärkande drag hos rasen. Under spårarbetet bildar det myckna skinnet en tratt, vilken hjälper till att koncentrera vittringen till nosen. Färgerna är svart eller leverfärgad med röda tecken eller enfärgat röda.

Pälsvård

Rasen fäller två gånger om året. Framförallt är fällningen riklig under våren. Den sätter sedan en kraftig under ull under den kalla årstiden.

Övrigt

Blodhunden behöver stimulans i form av spårarbete eller annan aktivitet där hunden får använda sin hjärna. En inhägnad tomt är att föredra, men är inte ett måste, så länge ägaren är medveten om hundens behov av aktivitet. Viktigt att notera är att blodhunden dreglar. Vissa mycket och andra väldigt lite. En blodhundsägare bör inte vara pedant men ha humor. Det underlättar.

Vi i Avels och Rasklubben ser gärna att ni som ägare gör Anlagsprov, BPH och Röntgar era hundar

 

RAS